Energigaser

 
Med energigaser menas här i första hand gaser som kan förbrännas och därmed utveckla värme. Värmen kan sedan utnyttjas för lokaluppvärmning, elproduktion, fordonsdrift, smältning av metaller, torkning med mera.
Många av energigaserna kan därutöver användas för andra ändamål, till exempel som råvara i kemiska processer.
De viktigaste energigaserna i Sverige är naturgas, gasol och biogas.
Andra energigaser är stadsgas, metan från termisk förgasning av fasta bränslen samt vätgas.
Olika energigaser kan blandas, men för att användas i till exempel ett gasnät krävs att vissa kriterier kring egenskaperna uppfylls.
Karakteristiskt för flertalet energigaser är deras höga renhet vilket innebär inga eller mycket låga halter av föroreningar och andra oönskade ämnen.
Detta har stor betydelse såväl för hanteringen och användningen av gaserna som för miljökonsekvenserna vid förbränning.
Historik Energigaser har använts sedan mycket lång tid tillbaka.
De första uppgifterna om gasanvändning dateras tvåtusen år tillbaka där det nämns att man i Kina samlade upp utläckande gas från marken och sedan transporterade den i bamburör till användningsstället.
Under 1600-talet upptäckte man att en brännbar gas bildades då kol eller trä upphettades.
Det dröjde dock till slutet på 1700-talet innan denna upptäckt ledde till praktisk användning och då i första hand för belysning.
Omkring år 1800 infördes gatubelysning i Paris och några år senare började gas även att användas i fabriker.
Några omfattande distributionsnät förekom inte i början utan gasen producerades i anslutning till den plats där den användes.
Efter hand som gasen fann ökad användning växte det upp centrala stadsgasverk som kunde förse ett stort antal kunder med gas.
Gasen tillverkades av stenkol genom upphettning till 1 000-1 200 °C i en så kallad retort. Distributionen skedde till en början i trärör som efter hand ersattes av rör av koppar, bly och gjutjärn.
Gasverken drevs av särskilda gasföretag som även svarade för distributionen av gasen. Det första gasföretaget, London and Westminster Gas Light and Coke Company, bildades 1812.
Det följdes sedan av flera gasföretag såväl i England som i andra delar av världen. Sveriges första gasverk uppfördes 1846 i Göteborg.
Gasanvändningen ökade snabbt och på 1870-talet fanns stadsgas, förutom i Europa, också i Nord- och Sydamerika, Asien och Australien.
Gas är det första exemplet på ledningsbunden energi och de första gasnäten byggdes långt före el- och fjärrvärmenät.
Under andra halvan av 1800-talet började el konkurrera med gas för belysningsändamål men i övrigt fann gasen ständigt nya användningsområden som till exempel i förbränningsmotorer, spisar och vattenvärmare.
Före andra världskriget var gas den främsta konkurrenten till kol i industrisektorn.